16e december.
Idag kommer jag och går i vårt långsträckta kontorslandskap och en av damerna i andra ändan ropar rakt ut nåt i stil med oh my god. Så jag garvar som fan och när jag kommer fram till henne så håller hon redan händerna utsträckta framför sig i midjehöjd. Men innan hon tar frågar hon mycket artigt om hon får ta.
Det tycker jag är jättefint. När de frågar. Å andra sidan tycker jag det är alldeles bedrövligt när gravida magar, till skillnad från civila, är allmän egendom. Men nu tycker jag att det är helt okej att känna. Det är inte så mycket min mage som din mage. När vänliga människor i min närhet vill lägga sina händer på dig tycker jag att det ger positiva vibbar. För dig och mig och oss.
De tycker att jag blivit så stor på jobbet. Jag tror inte alls att det har så mycket att göra med tillväxttakt som med val av kläder. Har jag något lite puffigt på mig ser jag mycket mindre gravid ut än när jag klär mig som jag föredrar, fatpants och en t-shirt från förr. Från innan.
Vi är över halvleken och det är mindre än hälften kvar. Om jag enligt lagen om attraktion tänker att jag ska föda mig ett aprilbarn, lovar du att komma ut lite tidigare än beräknat då? Jag älskar dig. Puss
Jag vill också få sträcka min armar och händer mot din mage! =( Du är bara lite för långt ifrån... Kram
