Bring your own bottle

Brev till min ofödde son

I maj kommer du med storken(nåja) och utökar vår lilla familj! Både jag och din mamma längtar ihjäl oss efter dig medan katten kanske kan bli lite avundsjuk i början eftersom hon får all vår uppmärksamhet och kärlek än så länge.

Från det positiva grav-testet till att vi fick se dig och bekräfta att du verkligen var på g gick det en fasligt lång tidsperiod spm var ganska jobbig eftersom vi inte kunde vara säkra på att du hade det bra i mammas mage. När vi sen äntligen fick se dig släppte all oro direkt, du sprattlade med armar och ben och verkade ha "the time of your life". Knappt en vecka senare träffade vi barnmorskan och lyssnade på ditt hjärta som slog med en ljudnivå som nästan fick hela familjernas hus att skaka. Tack för att du stillade vår oro, nu följer vi utvekclingen med enbart glädje och förväntan!

Nu finns bara alla tusen och åter tusen frågor kvar i huvudet:
- vilken hårfärg får du?
- vilken dialekt får du(skånska el. rikssvenska el en blandning som Wild kids-Ola)?
- får du mammas eller pappas temperament, eller en kombination = tvångtröja?

Ibland går man och funderar på om man är redo att bli förälder, är visserligen 35 år gammal men fortfarande med lite tonårsrebellsfasoner kvar, dom försvinner nog aldrig. Men jag brukar komma fram till att, ja, jag är redo eller så redo man kan bli.

Vi ses på UMAS i maj min käre son, du känner igen mig som han som är likblek i ansiktet och genomsvettig med ett stort leende på läpparna och en tår i ögonvrån.