Bring your own bottle

Idag mår jag dåligt. Jag har inte mått så dåligt innan, men idag mår jag dåligt. Idag mår jag så dåligt att man liksom känner hur salivet grumsar sig i munnen. Jag har kort färdväg till toaletten. Fast jag är ingen kräkare. Men ändå, fast idag.

För flera veckor sedan hade jag lagat en lunchlåda med matkorn. Det har jag nästan aldrig ätit annars. Men det var matkorn. Och det var rätt okej när jag åt det då. Min kollega frågade om kalaspuffarna var goda. Men nu. Dessa helvetes jävla matkorn. De sitter upp i halsen på mig och jag sväljer och jag sväljer och jag kräks på dessa matkorn. De sitter tejpade på undersidan av hjärnan och jag kan fan inte skaka bort dem. Jag försöker parera med tankar på helt andra grejer. Fortfarande tjockt med matkorn upp kvävande i halsen. Jag försöker parera med tankar på annan mat. Jag tycker att nästan all mat är så jävla äcklig så det finns bara en smal smal liten passage av mat som jag inte vill kräkas av. Päron. Och vatten. Äpplen. Grönsallad. Med körsbärstomater. Så när jag tänker hårt på päron vissa stunder, så viker de förbannade matkornskräkningarna med sig. För stunden. Sen orkar jag inte tänka på päron längre. Och då slår matkornen upp med full kraft igen!

Och så var det nån förbannad mustig sås gjord på fet äcklig creme fraiche med kryddor och skit i och så var det, det här vågar jag nästan inte röra vid alls med tanken, PAPRIKA, satans äckelpaprika i och så var det bönor, såna där svarta små och ...åh fy fan.