Nittonde oktober.
Jag har det jättebra med bebisen. Vi har det jättebra tillsammans. Jag äter lunch och delar med mig av tacosen till bebisen. Jag sover och ligger inte helt på mage så att bebisen ska få plats. Jag petar och klappar på min mage. Ibland på jobbet kommer jag på mig själv med att sitta med en hand lite kupad om magen och fånle.
Jag tror att bebisen tycker om när jag rör på mig. Det är härligt att gå och att röra på sig för jag gör det för mig och jag gör det för bebisen. Bebisen mår bra av en frisk och stark mamma. När jag cyklar tänker jag att magen liksom hänger ner lite så att låren får röra sig runt den. Och så tror jag att bebisen gillar farten. Min bror säger att barnet är igång när man är stilla och lugn när man är aktiv. Men än har jag inte känt nåt. Men jag längtar tills!
Idag kommer jag hem och magen är jättestor. Jag visar den i profil för Babie och sen sitter jag och petar på magen och smeker på magen. Och skakar den alldeles försiktigt, för det kan man göra nu. Sen ropar jag ner mot magen att "nu kommer pappa" och sen tar jag Babies händer och låter dem skaka på magen. Alltså asch, som man håller på.
