28 september.

Min allra bästa bästis är inte med barn. Det var falskt alarm. Efter att ha varit och hälsat på dem i helgen åker jag moloken hem till staden långt bort. Och känner mig JÄTTE-ensam. Ensam och gravid i en ensam stad. Men så idag kommer tjejen som jag gravvikar för och hälsar på på kontoret och hon har med sig sitt flickbarn. De verkar ha det jättebra ihop. Barnet är trevligt och ler lite och är fastbunden på mammas kropp med grönt band. Och då tänker jag, att om ett år är det jag som går med ett barn tejpat nära sådär.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0