Trettionde september.
När jag fotar magen blir det jävligt tydligt att det har börjat synas. På kvällarna. I förra veckan var magen alldeles stor och frodig på kvällarna och jag sprang med strumpbyxorna nerdragna och upp med tröjan och bad babie kolla. Men sen lugnade det ner sig. I helgen tyckte jag inte att det syntes någonting alls. Det tyckte jag var tråkigt. Jag som varit i sådan extas när det synts. Men idag börjar det pösa igen. Jag undrar om det har med stillasittande arbete på kontor att göra? Så jag tänker att jag kan fota mig. Om inte annat för att ha något att jämföra med senare. Jag är ju ingen tanig liten tjej vanligtvis. Och på bilderna blir det så jävulskt tydligt! Kulan! God damn. Men det var det här jag ville. Det är det här jag saknat i helgen. Det är ju väldigt mycket roligare att vara gravid om det syns.
(Kolla puten där! Vinkeln! Den var inte där förut!)
