12:e februari.
Jag har varit gravid i 201 dagar. 201. Det låter rätt långt. Men jag vet inte vad man har att jämföra med. Det är ju så sällan man räknar tid i antalet dagar. Fast i våras fyllde jag 10 000 dagar! När min bror fyllde 10 000 dagar hade han en tiotusendagarsfest. Jag gav honom toolskivan 10 000 days. 10 000 dagar fyller man när man är tjusju och ett halvt ungefär.
Och igår var jag på sockertest hos barnmorskan och testade om jag verkade på gång att få graviditetsdiabetes. Det gick ut på att man inte fick äta någon frukost och sen fick man dricka ett glas med yumyum-citronsockerblandning och sen fick man sitta där. Efter en timme gjorde hon en rutinkoll. Allt såg bra ut. Baby Ds hjärta slog så det stod härliga till. Mitt blodtryck är bra. Symfus-nimbusmåttet låg på 28. Det var perfekt. Jag hade inga frågor. Sen vägde jag mig. Jag har gått upp åtta kilo. Barnmorskan sa att de åtta kilona bara var mage på mig. Vi konstaterade att jag borde börja äta mellanmål. Smörgås. Sen fick man sitta en timme till. Jag fick tag i en kristen tidning. Rummet hade inga fönster. Det satt tre andra kvinnor där inne och pöste och slumrade. Ibland gick någon av dem ut. Sen blev jag så jävla trött. Inte så jävla hungrig men så jävla trött! När jag kom hem sen bara begravde jag ansiktet i all mat som bara fanns i skafferiet. Men innan dess blodprovade de mig. Blodvärdet var bra. Men det fick det faktiskt fan vara, för jag käkar IRON! Jag fick ett plåster. Och det andra var bra. Det här diabetesresultattestet. Så jag har inte gravdiabetes. Skönt. För jag vill inte köra mig själv med sprutor i magen.
Och igår var jag på sockertest hos barnmorskan och testade om jag verkade på gång att få graviditetsdiabetes. Det gick ut på att man inte fick äta någon frukost och sen fick man dricka ett glas med yumyum-citronsockerblandning och sen fick man sitta där. Efter en timme gjorde hon en rutinkoll. Allt såg bra ut. Baby Ds hjärta slog så det stod härliga till. Mitt blodtryck är bra. Symfus-nimbusmåttet låg på 28. Det var perfekt. Jag hade inga frågor. Sen vägde jag mig. Jag har gått upp åtta kilo. Barnmorskan sa att de åtta kilona bara var mage på mig. Vi konstaterade att jag borde börja äta mellanmål. Smörgås. Sen fick man sitta en timme till. Jag fick tag i en kristen tidning. Rummet hade inga fönster. Det satt tre andra kvinnor där inne och pöste och slumrade. Ibland gick någon av dem ut. Sen blev jag så jävla trött. Inte så jävla hungrig men så jävla trött! När jag kom hem sen bara begravde jag ansiktet i all mat som bara fanns i skafferiet. Men innan dess blodprovade de mig. Blodvärdet var bra. Men det fick det faktiskt fan vara, för jag käkar IRON! Jag fick ett plåster. Och det andra var bra. Det här diabetesresultattestet. Så jag har inte gravdiabetes. Skönt. För jag vill inte köra mig själv med sprutor i magen.
Kommentarer
Trackback
