Sista februari.
Vi ska ha en smärre babyboom i bekantskapskretsen under mitten av 2010. Det gör mig helt fantastiskt glad. Jätteroligt att det är vi tre par som tied the knot 2008 också som nu slår till på unison utökning. :)
Den här helgen är jag jättegravid. Efter att ha varit i Stockholm förra helgen och hälsat på släkt och vänner var jag jättetrött hela veckan. Alldeles slut. Men så har jag jätteroligt på jobbet. Och med bara två månader kvar innan jag lämnar mitt vik där är det massor att göra. Och det är skitkul att göra det! Så jag har öst på. I 190. Jobbat över nästan varje dag. Det var inget bra, det kände jag. Kom hem vid sex på kvällarna och så äta lite innan jag fick bädda ner mig tre timmar senare. Så jag blev sjuk. Det slår aldrig fel. När tempot är sådär högt i flera dagar vet jag att det är det som händer. För att jag inte lyssnar på när kroppen skriker på mig att stanna. Så då blir den sjuk. För då måste jag stanna.
Shut the fuck upp, kroppen, tänker jag. Och fortsätter.
Så när jag nu överlevde fram till helgen var jag överlycklig. Överlycklig för den totalt tomma obokade. Jag gjorde ingenting igår. Jag bara sov. Läste bok. Jo, jag tog en liten promenad. Jag har snickarebyxor som jag ärvt i tredje eller fjärde led. Man ser så jävla gravid ut i snickarbyxor! Men jag fyller ut dem. Men man ser så jävla gravid ut! Som en gravid byggare bob. Gôtt. I går på kvällen satt jag bara hemma helt själv när Kent drack öl. Jag åt stora bitar kladdkaka. Sen gick jag och la mig vid tio. Lite sent, tyckte jag.
Nu hörrö, Baby d, så spelar jag Sixx a.m. för dig så nu får du gärna sparka takten lite så att jag känner av ditt gillande..
