Sjunde januari.

Jag har inte skrivit på ett par dagar. Främst för att jag varit extremt upptagen. Upptagen med att tillbringa tid i hallen. För den har jag tapetserat om. Vi flyttade hit i oktober förra året, och nu var det bara ett rum kvar. Ett rum som jag promtat på skulle tapetseras. Med mönsterpass. Så kom vi på nu i och med det här med DIG och allt, att det kanske var bra om tapeten kom innan du kom. Innan våra liv skulle bli så fulloadade med en massa annat att vi inte ens hade tid att se att hallen var insmord i blåmålad strukturtapet. "Vi måste få det gjort innan februari" sa jag. För innan dess tänkte jag mig vara så pass kompatibel att jag faktiskt skulle kunna klättra på stegar och krypa på golv och allt det där. Och så nu har det varit jul och är lite ledigt och vad passade bättre?
Men tungt var det. Inte tungt. Men tröttande. Jag vet inte hur mycket du spelade in i det. Jag vet inte hur mycket kulan där du bor väger, den som fått mitt midjemått att öka med tio centimeter. Men det kan inte vara så jäkla mycket. 6-7 kilo? Dagarna efter jul vägde jag mig hemma hos min mamma, och då hade jag gått upp kanske 4-5 kilo, allt som allt. Och då var det ju också mitt i värsta julätarhetsen!
Men tröttare än vanligt, tror jag säkert att det gjorde mig. Jag kunde hålla på ett par timmar i rad men fick sen gå och sätta mig och titta en stund. Även om vissa saker gått över all förväntan. Som att ligga hopkrupen på golvet och millimetermäta.
Men nu är det gjort, dockan. Det är inte så himla fancy här, det är det absolut inte. Men jag hoppas du kommer att trivas. Om inte annat så kommer ju din far och jag älska dig till döds här.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0