Femtonde november.
Jag har fått ett par pants av min svägerska. Det är ett par mjukisbyxepants och de är lite lena, lite som sälfärgad ...plysch. Kanske det heter. Jag fick en hel fatdresspåse av min svägerska. En ikeapåse! Den blev jag väldigt glad för. Den bara stod i vårt sovrum en dag när jag kom hem och då var det bara som ett smorgasbord att plocka! Fint. Iallafall har jag inte börjat använda så mycket av det än, för jag är fortfarande rätt kompatibel. Nöjd kan jag konstatera att jag utan problem fortfarande kan ha alla mina gamla t-shirts (för mina gamla brallor har jag inte kunnat använda sedan tre månader tillbaka) och att de tar sig ut alldeles smashing fantastic med schyssta runda tuttar ackompanjerade av en alldeles bedårande kula. Inte så mycket kula framifrån, men från sidan! Min kusin som har ett barn som är ett år strax sa att det tog tid innan magen blev sådär gravidsnygg, men det håller jag inte med om alls. Jag tycker att magen är skitsnygg nu och jag har tyckt att den varit skitsnygg ända sen den började komma krypande. Jag har aldrig haft en snygg tajt platt mage, så kanske var det det här som den var menat för hela tiden? Fat, smashing och huserande. Jag är så himla glad att alla vet om det nu så att jag kan få gå där i mina t-shirts och ...flaunt. Vilket leder oss tillbaka till byxorna. För när man har dem på sig, blir man så himla FAT! Det är en gympabyxeresår i midjan och så är det knytsnören och satan i gatan när man har dem på sig och en t-shirt över. Det är så man äntrar ett rum och "Här kommer magen!" ...... ".....och HÄR kommer Carro!"
Hahahaha, sååå härligt!
