Bring your own bottle

Vi har firat vår första jul tillsammans. Utan pappa. Du har varit med mig och jag har stoppat oss galna med socker och choklad. Du har varit sockrig och glad och kommit igång ordentligt med sparkandet. Kommit igång så att jag nästan kan börja urskilja mönster. Du gillar när jag har ätit. Du är pigg på morgonen. Sen kör du gärna en omgång på kvällen. Både min mamma och min bror har fått känna dig nu och det är alldeles fantastiskt. Hur de håller handen på min mage och så sparkar du till varpå de rycker till. Min mamma blev alldeles lyrisk. Alldeles jollrig. Min bror tar mycket på magen och skakar den lite och han ylar och vyschar och gullar och låter. Jag tror att du kommer känna igen honom när du kommer ut. Nästan mer än pappa. Pappa, som trots sin alldeles framträdande roll i detta, bara känt dig sparka två gånger. Men jag säger till honom att det bästa är om vi bara ligger tillsammans i soffan och att han håller handen på magen, så kan det komma efter en stund. Han har inte ron. Han trycker handen i minutsekvenser när du kanske inte alls är igång. Jag önskar att han kunde få känna det med samma självklarhet som jag. Nu är det snart nytt år. Och då, då kommer du.