Femte oktober.
Jag har köpt en tröja to go with the fat pants. Jag har döpt den till Heidi, eftersom den ser ut som det. Som heidi. Eller fäbojäntan. Jag har bestämt mig, eller bestämde mig idag, för att försöka låta denna veckan gå också utan att säga nåt till jobbet. Min största skräck är att min chef ska ta mig åt sidan och säga ”Det är inget som du vill berätta för mig…?” Jag vill förekomma, inte förekommas. Så när jag satt vid mitt skrivbord idag och höll med handen över min magböld blev jag arg på mig själv och sa, att om jag skulle hålla hemligt en vecka till så gällde det verkligen att jag verkligen gjorde det också. Och inte röjde mig själv genom att sitta och puta i en magtröja och när chefen frågade svara ”oj då…” Jag hade en lite puffig plyschtröja med ett långt linne under som jag tyckt var asintelligent på morgonen. Så efter jobbet gick jag resolut på stan. Jag var resolut inne på hm i säkert en timme. Jag provade kanske 10 tröjor. Sedan fastnade jag för heidi. Heidi är lite puffig och rutig. Den är skuren under brösten på miniminibröstade tjejer och mitt över brösten på oss andra. Det är armar ner på trekvarten och längd nedanför stjärten. Nu känner jag mig rätt safe. Bring on the rest of the week! Med fat pants och heidi som en alldeles oslagbar kombination kommer jag kunna lura hela världen. Ända fram till jul. Minst.
