Elfte janurai.
Bebis, du är trettio centimeter lång. Fattar du det? Eller, vet du det? Jag går in på sådana där se-utvecklingen-i-magen-vecka-för-vecka-sidor, oftast på måndagar. För då är det ny vecka. Du avlades en söndag. Och så sa barnmorskan att growingpeople.se var en bra sida, den var mest tillförlitlig. Och idag stod där att du var trettiotre centimeter. 33! Jag kan inte ens rita det på ett papper! Jag fick ta ett gammalt C3-kuvert på jobbet och dra ett snett streck! Du är fucking enorm! Inte konstigt att jag inte kan känna av dig på samma sätt längre. Inte som i början, när du var som en liten frukostkorv som kurade ner dig längst längst ner till höger i magen. När jag kunde lägga mig på mage eller ställa mig mot en vägg och känna att där, där var du. Nu kan jag inte känna dig längre, för att du är så enorm. Du är liksom överallt. Du sparkar och svamlar och fäktar och paddlar. Bedårande.
nu e det ingen hemlighet längre, för nu har jag sett bloggn :)
Va härligt det låter! Ska bli så roligt när du kommer upp till Stockholm så jag får peta på den stora bulan med en över 30 cm lång bebis! Kram
